Vem behöver HR när det finns IT?
För oss som varje dag arbetar med så kallad digitalisering är begreppet HR något som tyvärr sällan uppfattas positivt. Mer än ofta ställs den delvis retoriska frågan om en HR-avdelning eller en HR-funktion fortfarande behövs. Men varifrån kommer den inställningen, och vad menar ”IT-folket” egentligen när de ifrågasätter HR? Kan det verkligen vara så att IT inte gillar människor?
Motsättningen grundas sannolikt i att affärsprocesserna i allt snabbare takt flyttar från organisationer av människor till integrerade IT-system. HR-avdelningens uppdrag har alltid varit att underhålla organisationens kompetensförsörjning. Många håller kvar vid sina historiska uppdrag och letar efter behov att fylla inom ledarskap, kultur samt att anställa personer med lång ledarerfarenhet i branschen.
Men hur organisationen sedan stödjer affärsprocessen är sällan en fråga som diskuteras eller prioriteras.
Idag kretsar många HR-seminarier kring frågor som handlar om att leda organisationer, när den verkliga utmaningen är ledares oförmåga att se en ny verklighet och kunna agera mot givna affärsmål utifrån affärsprocesser av integrerade IT-system. Varje litet streck på en organisationskarta i Powerpoint innebär enorma kostnader för företagen i form av rekrytering och utveckling.
Så varför fortsätter ledning och HR-avdelningar att konstruera verksamheten utifrån att processerna och affären byggs av organisationen, när det idag snarare handlar om att organisationen ska ge stöd till affären och de affärsprocesser som sätts upp i IT-systemen?
Utmaningen i att få ledningen att gå mot samma mål ligger i kunskapen om vilka hårda system som företaget är uppbyggt på och kompetensen att kunna omvandla det till lönsam affär. Att anställa människor handlar om att hitta förmågor som accepterar och ser möjligheter i den förändring som sker med digitaliseringen.
Svenska bolag behöver HR som utvecklar stödfunktionerna kring affären, även om tankegodset tar oss tillbaka till det löpande bandet. Det är fortfarande rätt kompetens som behövs, rätt kultur och ledarskap, men det är en helt annan kompetens som behövs idag än för bara 5–10 år sedan.
Det är enkelt att se på de stora snabbväxande bolagen i världen och hur deras HR-funktion förändrats. Hela deras säljavdelning har ersatts av digitala marknadsförare. Hela kundtjänsten hos FANG-bolagen består av FAQ, chatbottar och väldigt undangömda människor som eventuellt ibland går att nå per mejl. Kunder som vet vad de vill köpa prioriteras, kunder som är självständiga likaså.
Klart att vi fortfarande behöver HR-avdelningar som säkrar att vi har rätt humankapital för att stödja affärsprocesserna. Och i Sverige eller Europa kanske inte de största snabbväxande bolagen är de bästa förebilderna. Men det går inte att ducka för att uppdraget för HR är under stark förändring. Många svenska företag måste omgående säga hejdå till historia, konservatism och människans inneboende motvilja till förändring.
Global konkurrens och digitalisering tillåter helt enkelt inte motsträvande företagskulturella krafter eller kostnaden den medför i tid, energi och pengar. Svenska bolag behöver HR som utvecklar stödfunktionerna kring affären, även om tankegodset tar oss tillbaka till det löpande bandet. Det är fortfarande rätt kompetens som behövs, rätt kultur och ledarskap, men det är en helt annan kompetens som behövs idag än för bara 5–10 år sedan.
Möjligtvis är det för tidigt att säga orden, men de är likväl sanna: HR har dött, länge leve HR!
